Excuse me while I kiss the sky
Då var det äntligen fredag igen. Visst är det nästan läskigt vad tiden går fort? Min fredag kommer att spenderas i Burträsk hos min babe. Vad vi hittar på vet jag ännu inte, men det bryr jag mig inte om så länge jag får vara med honom. På lördag är planen att vi ska till stan igen, men eftersom jag har börjat få ta hem medicinen från laro på helgerna nu så är inget skrivet i sten än. Vad har annars hänt denna vecka? Inte överdrivet mycket. Mamma och Daniel kom och hämtade mig igår för att fara och hälsa på Stevies grav. Satt dit ett hjärta jag köpt och det lyste verkligen upp den annars dystra gravplatsen. Senare på kvällen kom Therese och Erik(?) förbi en sväng också.
Näe, nu ska jag göra något vettigt. Ha en trevlig helg gott folk!
Måndag 8 april
Så var påsklovet över och jag är tillbaks vid skolbänken igen. Har iallafall haft en underbart skön ledighet med min baby. Vi har gjort premiärgrillningen för i år (och även hunnit med grillning nr. 2), festat, kramats, sett filmer, ätit påskmiddag hos min mamma, planerat blommor och säkert massa annat som jag glömt bort. Blir så svårt att komma ihåg allting när man är så dålig som jag är på att komma ihåg att uppdatera både här och på instagram. Har även varit och ätit och träffat morfar efter ett halvår, nu när de kommit hem från Cypern.
Nu slutar jag då sista lektionen jag har idag så nu ska jag ta en promenad till obs/coop för att handla lite småsaker. Sedan hem för att göra tonfisksallad. Hoppas alla får en fin måndag, trots att det är måndag!
Onsdag 27 mars
Igår var jag, som sagt, och hjälpte till att packa ihop och sortera saker hos P&O. Innan det gick vi på Viking och jag käkade en lyxceasarsallad (för 105 kr!) som var jättegod. Efter vi var klara där vid 23-tiden så promenerade jag de fem kilometerna det är till mig. Hann i princip bara sätta mig i soffan och slå på tvn så somnade jag halvsittandes. Vaknade efter någon timme och la till mig och har inte vaknat en enda gång efter det förrän min skjuts till laro ringde. Nu är jag hemma igen och är på fortsatt jakt efter tatueringsinspiration.
Måste få i mig någon slags föda innan jag ska fortsätta att agera flytthjälp. Jag borde ju nästan starta ett flyttföretag snart ;)
(någon randoms tatuering som jag hittade, den är så fin!)
Vad vore jag utan dina andetag
Goddagens!
Då var det tisdag och en dag närmare ledighet. Igår skulle jag ju egentligen hjälpa P att städa osv. men jag råkade slumra till på soffan efter maten så det blev för sent, så det blir idag istället. Så efter jag vaknat så packade jag ihop alla pantburkar (inte för att jag är fattig, men för att de var ivägen) och promenerade till coop. Det var underbart promenadväder, precis lagom kallt och vindstilla. Senare somnade jag om ganska direkt efter jag kom tillbaks.
Nu ska jag fortsätta kolla på tatueringar för att få lite inspiration till min nästa som jag har tänkt göra snart.
Måndag 25 mars
Det blev ingen mer sömn för min del efter att L for imorse. Jag var förvånadsvärt pigg och är det fortfarande. Nu kanske jag äntligen har börjat bli frisk? Det börjar ju vara på tiden när jag varit småkrasslig i 3-4 månader. Men mår inte hjärtat bra så kanske det slår på immunförsvaret också. För jag brukar annars ha ett jävla försvar och blir nästan aldrig sjuk.
I skrivande stund så sitter jag på skolan och har dagens sista lektion. Slutar om cirkus 15 minuter och längtar hem till min soffa. Det blir dock inte någon längre stund jag får ta det lugnt för efter att en tjej har hämtat katt-trädet så ska jag fara och hjälpa Paulin att rensa förrådet. Hon bor ju en halvmil från mig så efter att jag har varit där klart och även promenerat hem igen så finns det en risk att jag kommer somna sekunden jag intar ryggläge i soffan. Men jag klagar inte. Vill bara att tiden ska gå fort och det blir torsdag så jag får träffa min fina igen.
Helgen
Då var helgen över och jag känner mig inte sugen på skolvecka någonstans. Som tur är så är vi ju lediga fredag och eventuellt torsdag också och nästa vecka är det påsklov så jag har väl egentligen ingen rätt att gnälla. I fredags kom L hit, som sagt. Vi har mest legat hemma och kramats i soffan, men vi har också varit på stan och spenderat pengar, lagat tacopaj, käkat familjepizza, varit på Waynes, umgåtts med Therese och Amanda och så har mamma varit förbi med möblerna som varit hos Stevie som jag egentligen skulle tagit i höstas. Minns att Stevie sa någon dag innan han dog "Elina! Säg till Anneli (min mor) att hon kommer och hämtar tv-bänken hos mig nu så du kan få det fint här". 4 månader senare så är det fixat. Men släpen har stått fastfrusen på deras gård, men bättre sent än aldrig.
L for iallafall till jobbet för ungefär en timma sedan och jag har inte lyckats somna om än. Hade bland annat tänkt se nya Shameless nu iallafall. Bye!
Fredag 22 mars
Då var det fredag igen, men helg är det inte riktigt än för min del. Sitter just nu på lunchen och väntar på att sista lektionen ska börja. Hatar att fredagarna är mina längsta dagar och att sista lektionen är en datalektion (hej huvudvärk!). Men det bästa med att lektionen börjar är att den faktiskt slutar någon gång och efter det så kommer min fina och hämtar upp mig för att fara på dammsugsjakt. Den jag har nu fick jag av farfar om jag inte minns fel, och den är inte gjord igår om vi säger så. Den dammsuger dåligt, lever om och är tung. Så istället för att jaga dammsugspåsar från stenåldren så tänker jag helt enkelt köpa en ny istället.
Nej nu ska jag gå och vila huvudet innan jag måste sätta mig framför skärmen igen. Puss.
A day without you is always incomplete
Om ett par dagar är det 4 månader sedan Stevie fick vingar och flög hem. Jag kan inte förstå hur jag har lyckats överleva dessa helvettesmånader utan att på något sätt ha ihjäl mig själv.. De här fyra månader känns som en evighet men är inte någonting i jämförelse med den livstid jag har framför mig där han inte kommer att finnas med. Såklart kommer han att "finnas med", i hjärtat och tankarna, men det räcker inte att bara ha honom som ett minne. Han är min soulmate, ingen förstår mig som han gjorde.
Som jag tidigare har skrivit; När jag fick beskedet om att han var död så bröts mitt hjärta mitt itu. Ena delen vissnade ihop och dog i samma sekund som orden "Stefan har hittats död i en lägenhet" kom ut ur polisens mun, men den andra delen slår varje hjärtslag för honom. Med det menar jag att jag försöker att leva mitt liv så som jag vet att han skulle velat. För jag vet att från djupet av hans hjärta så ville han alltid mitt bästa. Så eftersom jag känner honom inifrån och ut så vet jag exakt vad han skulle sagt, tyckt och gjort i dom flesta situationerna. Därför har jag turen att bli guidad genom livet av honom, trots att han inte fysiskt finns kvar här. Men jag hade ändå helst av allt velat ha honom här, vid liv, eller jag där han är. Förr var jag livrädd för att dö, nu är jag inte det minsta nervös över att ta steget över till den andra sidan. Han finns ju där nu!
I really believe that you are the greatest thing that has ever happened to me.
Torsdag 21 mars
Jag som faktiskt hade tänkt ta upp det här med bloggen igen har legat sjuk hela veckan. Småsjuk har jag varit sen före nyår men i veckan har jag spytt dessutom. Pappa kom förbi med yoghurt och nyponsoppa och senare kom även Therese med en klase bananer. Sånt värmer i hjärtat även fast ingen utav dom vågade sig in ;).
I helgen var jag med L i vanlig ordning. På fredagen festade vi med några av hans kompisar och sedan gick vi ut på Allstar. Det var en ganska händelserik kväll ändå, även fast jag var den mest opeppade bruden i stan. Drack upp min alkohol för fort, för jag låg efter, drack för mycket på krogen också. Men det är sånt som händer ibland.
I helgen var jag med L i vanlig ordning. På fredagen festade vi med några av hans kompisar och sedan gick vi ut på Allstar. Det var en ganska händelserik kväll ändå, även fast jag var den mest opeppade bruden i stan. Drack upp min alkohol för fort, för jag låg efter, drack för mycket på krogen också. Men det är sånt som händer ibland.
Nu hade jag tänkt försöka få i mig någon näring. Hörs när vi hörs!
Nyårsafton 2012-2013. Från vänster: Therese, jag och Amanda.
(Har inga bilder från helgen)
Fuck normality!
Jag förstår inte varför jag har tappat intresset för att skriva. Det är ju egentligen det enda jag är bra på.. Men det känns som att ni som läser börjar vara less på att läsa om mitt krossade hjärta och min saknad efter Stevie. Men helt ärligt så kommer jag aldrig att komma över att vi förlorade honom så tidigt. Den smärtan kommer alltid att finnas kvar djupt inuti min själ i resten av mitt liv. Så om någon tycker att det börjar bli uttjatat så kan ni ju sluta läsa här. För att skriva av mig är en sorts terapi för mig.
Idag är det fredag och solen skiner. Att jag är ledig är inte det bästa med dagen, utan att min fina kommer hit senare efter han slutat jobbet. Vi hade tänkt gå och sola, gå en sväng på stan och sedan blir det fest ikväll. Vad vi hittar på resten av helgen återstår att se. Hoppas alla får en fin helg!
Free as a bird
Jag vet att jag har varit dålig på att skriva. Men bara för att orden tar slut ibland så betyder det inte att sorgen har gjort det. Den värsta smärtan har lagt sig, men det brister i mig ibland. Känns som att hjärtat ska kollapsa av hjärtesorg. Men det är väldigt blandade känslor ändå.
Ibland är hopplösheten det enda som fyller upp min själ. Då kan jag inte se en ljus framtid utan Stevie, han var ju min fina solstråle. Jag kan heller inte förstå varför jag förtjänar att fortsätta leva när inte han får göra det. Andra gånger är jag förbannad och besviken på honom. Hur kunde han lova hundratusen gånger att han skulle finnas i mitt liv till vi var gamla, att han inte skulle dö ung? Varför förstod han inte hur fruktansvärt värdefull och älskad han var?
Jag har dock hunnit så långt i min sorgeprocess att jag ibland kan bli glad av att tänka på honom och alla minnen vi har tillsammans. Första tiden så sa folk "Men var glad för de minnen ni har hunnit få tillsammans", men allt jag kunde tänka på var att vi aldrig mer skulle kunna återskapa liknande minnen. Nu kan jag ibland med glädje tänka på honom, istället för att hela kroppen värker av sorg som den gjorde konstant i början. Visst gråter jag fortfarande nästan varje dag för att han är borta, men det har varit värre. Saknaden blir dock bara större och den kommer att växa sig större varje dag jag har kvar i livet.
Hittade en låt som jag tidigare har lyssnat mycket på. Har dock aldrig relaterat till den så mycket som jag gör nu. Det känns som att Stevie hade skickat denna text till mig från himlen om han hade kunnat.
If I leave here tomorrow
Would you still remember me
For I must be traveling on now
'Cause there's too many places I've got to see
But if I stayed here with you, girl
Things just couldn't be the same
'Cause I'm as free as a bird now
And this bird you cannot change
Ohohohohohhhhh
And the bird you cannot change
And this bird you cannot change
Lord knows I can’t change
Bye bye, baby, it's been a sweet love, yeah, yeah
Though this feeling I can't change
But please don't take it so badly
'Cause Lord knows I'm to blame
You may be gone but you're never over ..
If he could see me now I know he'd be proud
Somewhere in me deep down there's somethin in me he found
That made him believe in me now no one can beat me now
Somewhere in me deep down there's somethin in me he found
That made him believe in me now no one can beat me now
So just help me out while I fight through this grievin process
Tryin to process this loss is makin me nauseous
But this depression ain't takin me hostage
I've been patiently watchin this game pacin these hallways
You had faith in me always...
Tryin to process this loss is makin me nauseous
But this depression ain't takin me hostage
I've been patiently watchin this game pacin these hallways
You had faith in me always...
Älskad och saknad förevigt.
Study
Nu när jag inte har något större behov av att skriva här på bloggen så orkar jag inte "ta igen" dom dagar jag missar. Därför kommer det nog att bli rätt glappigt mellan inläggen nu ett tag. Just nu är det mycket på skolan. Igår hade jag prov i naturkunskap, och självklart hade jag missat att plugga på en sak som var med på provet.
Idag har jag prov i Information & kommunikation. Vi ska ha prov i Word, och det behöver jag inte ens plugga på. Eftersom min datakunskap från John Bauer inte räknas längre, så måste jag gå denna kurs ändå. Men det är ganska skönt att bara kunna glida igenom också. Sedan på fredag är det prov i privatjuridik och prov i historia nästa vecka. Fattar inte varför alla måste ta proven samtidigt? Åh. Jaja, efter denna vecka så är det nog mindre plugg.
Nu ska jag snabbduscha och sedan gå till skolan för att göra ett prov och sedan slutar jag för idag. Sweet!
Äntligen fredag!
Jag har så många tankar som cirkulerar i mitt huvud som jag har svårt att formulera i text. Saknar Stevie så otroligt mycket. Behöver prata med honom, krama honom och känna hans närvaro. Men även om döden har skiljt oss åt så finns han med mig 24 timmar om dygnet - i hjärtat. Där kommer han att leva vidare tills vi ses igen.
Satt och kollade på alla bilder jag framkallat på honom och "kärleksboken" igår. Det känns så fel att hans kropp är död, att han som var så levande inte är vid liv. Livet är, och kommer aldrig att bli, rättvist. Men att han inte fick leva mer än 21 år är så orättvist att jag blir galen vissa gånger. Jag och Therese var och besökte hans och Dannes gravar i förrgår. Varför var två så unga människor tvugna att lämna jordelivet? Var dom för bra för denna värld?
Nu sitter jag på skolan och har naturkunskap. Vi hade egentligen hemmastudier, men det hade jag inte fått veta som vanligt. Så jag passar på att skriva ut en massa saker till provet nästa vecka. Snart är det helg och då får jag äntligen träffa sötnosen igen.
